vad tyst det blev

En tragisk olycka

En av de saker som jag finner svårast med att vara singel är en rätt simpel och värdslig sak; att ta bort håret på ryggen. Under de senaste två åren har hårsäckarna på ryggen uppenbarligen växt till sig och jag finner det varken estetiskt tilltalande eller särskilt skönt. Det kliar. Idag gav jag mig på att använda weet, och aldrig har jag haft så stort behov ögon i nacken och gummiarmar som nu. Och det var då det hände. Jag råkade smeta in en bit av bröstkorgen. Jag har alltid haft en rätt hårig bringa och nu hade jag saboterat helhetsintrycket. Lyckligtvis dämpades den smärtan av en helt annan smärta som uppstod när weet även skulle appliceras på pungen. Jag hade visst fått ett litet av skavsår av joggingturen lite tidigare. Det sved till rätt bra.

I övrigt har jag ryckt upp mig och igår fastnade två lovande fiskar på kroken. Mer om dessa återkommer jag till.

Jag har verkligen inget emot fotbollsvm, förut att alla bra lag åkte ut alldeles för tidigt. Men däremot så har jag många vänner, framför allt tjejer som verkligen inte gillar Fotbollsvm. Det är alltså en perfekt tid att internetragga på. Precis under matcherna. Nu är det dock snart över.

hot hot, caliente

Enligt kvällspressen är det tropisk värme den här natten så det kanske inte är så konstigt att jag sitter vaken och känner att hela kroppen är i oro. Det här är kanske helt fel ställe att bekänna olycklig kärlek och besvikelser - Det här ska ju vara en blog fylld av erövringar och triumfer och inte en massa gnäll över besvikelser och what could have been o s v. Men trots detta ska jag beklaga mig ett par ögonblick - sen är det dags att torka en tår och gå vidare.

I alla fall så finns det en flicka som jag i åratal har träffat av och till (mest av dock) och hon har alltid haft något av en särskild plats i mitt hjärta. Vi träffades på en webchatt för mer än sex år sedan. Det var en sen natt och jag vet inte om hon överdrev, men hon förklarade sin kärlek till mig väldigt fort. Ett par veckor senare var vi i samma stad och bestämde oss för att träffas. Hon var så oerhört söt, jag förstod verkligen inte vad hon gjorde där, där med mig, och när vi satt och fikade satt vi brevid varandra och hon satt så nära, så nära. Jag insåg att hon faktiskt var intresserad av mig och snart hånglade vi oss genom natten.

Den här flickan har sedan dess gått från en otroligt oskyldig liten flicka till en tjej som har provat det mesta här i livet och periodvis går sönder av ångest. Senast vi sågs hade jag i princip bestämt mig för att jag skulle erbjuda henne det jag aldrig riktigt tidigare velat erbjuda henne. Ett förhållande. Och först var det som en dröm som slagit in för hennes del, men snart förstod jag att det inte var så länge, att det var fel att något inte riktigt stämde. När vi skiljdes åt hade jag en bestämd känsla av att det var sista gången vi sågs. Kort därefter träffade jag den flicka som jag var ihop med till för ett par månader sedan.

Hur som helst, vid nyår skickade hon ett sms, vilket överraskade mig, och gjorde mig väldigt glad. När det tog slut med mitt ex återupptog jag kontakten under förevändningen att berätta att jag hade flyttat med mera (det händer ju en del på två år), och det verkade som att vi båda saknade varandra och vi bestämde att hon skulle komma och hälsa på mig. Och vi mailade lite, jag ringde och vi pratade lite, och sedan hörde jag inte ett ljud. Normalt är det här inget att hänga upp sig på. Tjejer finns det fler av. Men den här tjejen känner jag. Henne gillar jag. Vi har en relation redan. Då är det svårare.

Så där. Nu torkar jag en tår och går vidare.

Och i väntan på....

en liten uppdatering

Allt är bara skit just nu så ni får ursäkta en ynklig och lite nedstämd IK som varken är en bra människa eller en bra uppdaterare. Jag har iaf idag skrivit duktigt på min internetknullarskola och den kommer, bara lugn, den kommer.